fredrica

nej, jag har inte lagt ner bloggen. och nej, jag är ingen flitig bloggerska. jag befinner mig någonstans mellan dessa benämnelser. kanske något närmare - "lagt ner bloggen-hållet".

julen tar slut snabbt. kanske lite för snabbt. på några timmar är allt som man stressat så länge över bara borta. och så sitter man där med magen full av julmat (så man knappt kan röra sig.), presentpapper över hela golvet (dock fina julklappar!) och en känsla av "jahopp, då var det bara 364 dagar kvar till nästa jul" Jag hade en bra julafton och jag fick väldigt fina julklappar, men någon julkänsla har inte visat sig i år.

igår blev det utgång för hela slanten. melinda och jag började förfesta redan vid 17 för att vara redo att börja köa efter nio. och när vi väl kom till otten och var beredda på världens kö - var det inte längre kö än en vanlig dag. 5 timmars dansande och träffade många man kände -ja, en superkväll! (tack min ängel! <3)

än så länge ligger jag nerbäddad i sängen med datorn i knät. sitter och funderar på hur länge det tar innan melinda kommer vakna till, jag gissar på runt 15 tiden. Vad tror ni?

Förvarning!
haha, ni kommer inte att förstå ett ord. det är skönt att bara låta orden rinna av mig. när man ligger hemma och är sjuk hinner man fundera mycket, och ju mer man funderar desto mer finns det att fundera över. inga jobbiga funderingar egentligen.. Många skulle kalla det "I-landsproblem" - men låt det då få vara det. För det men det är skönt att få skriva ner något annat också, för en stund i alla fall.

Jag går ofta och funderar över vad det finns för mening med olika saker. Nej jag är inte deprimerad och går och grubblar över livet, inte negativt i alla fall. Det finns så mycket i mitt liv som man undrar varför man gör och varför saker blir som de blir. Man tänker inte speciellt ofta inte på konsekvenser och hur saker kommer påverka längre fram utan man gör vad man tycker känns rätt för stunden. Ibland blir det galet och ibland kan det bli helt rätt. Det är det som är själva tjusningen med livet. Eller?

Jag har många gånger lovat mig själv att leva mitt liv som jag vill ha det för stunden. Man kan inte tänka allt för mycket. Många gånger lär man sig mer av att vara efterklok. Jag vet att många kommer undra vad det är jag egentligen syftar på och vill ha ut med denna text. Ofta finns det baktankar, och en vinkning till någon när man skriver något flummigt, som man vet att de peroner de rör kommer att förstå. Men denna gång sitter ni alla antagligen som frågetecken - för ingen kommer första, för att det finns inget att förstå. Måste bara få skriva av mig, skriva ner allt det jag grubblar på (och det behöver inte betyda att jag är ledsen, förbannad, sårad eller likanade) man kan må bra, ha en bra liv men endå fundera.

Det här är som en dagbok för mig, och jag tror det var tanken när man skapade blogg.se. Att få folk att skriva av sig, skriva precis vad man känner för. Jag tror inte man förväntade sig att det skulle bli en stor succé, att man skulle bli känd för att man skriver om sin vardag och allt som händer i ens liv. Jag har många gånger velat ha en kändblogg, en stor blogg - där folk varje dag går in för att läsa om vad som händer i mitt liv och även kunna tjäna pengar på det. Don't blame me(!) jag vet att jag inte har varit ensam om dessa tankar. Tyvärr finns det baksidor på allt. Man kan inte bli för personlig utan att folk hela tiden vill veta varför man skriver och tycker på ett visst sätt (och det behöver inte bara vara personer i en närhet, utan även människor ifrån en annan stad, ja till och med ifrån ett annat land som inte har en aning om något?)

Trots att det är endast ett fåtal människor som läser min blogg, så räcker det. Jag vill inte att folk ska läsa om vad som händer i mitt liv utan att egentligen känna mig. Det finns så mycket som misstolkas när man skriver saker utan en förklaring. Så om tanken var att blogg skulle vara som en dagbok fast på internet så har jag börjat fundera varför man skriver här (eller varför jag skriver här?). En dagbok för mig är en privat grej där man kan skriva precis vad man tycker och tänker utan att man ska behöva tänka sig för - Så att människor ska ta illa vid sig eller tolka och undra över en massa saker man skriver. Och ingenting är väl egentligen säkert på internet? På datorn? Det finns så mycket personer som vill förstöra för varandra och alltid hittar sätt att göra det på.

Så varför skiver jag på här på blogg.se egentligen? Och inte införskaffar mig en dagbok med lås som jag kan gömma? Jo för att jag är så förbannat lat! Man är så van med att utvecklingen går framåt och att all blir mer bekvämare för oss. Man behöver knappt gå utanför dörren längre, allt finns på internet, på en dator. Att hela ens liv kan styras utav en dator - det är sjukt! Vart är allt på väg egentligen? Jag är så förbannat lat, att jag inte orkar skiva förhand i en bok längre, eftersom det tar så mycket längre tid. Den tiden som jag istället "vinner" för att knappra in mina tankar på datorn igenom ett tangentbord, vad gör jag med den tiden? Ingenting? (iaf ingenting nyttigt) Jag blir så trött på mig själv att jag hatar att allt ska vara så bekvämt hela tiden. Samtidigt som jag nu sitter här och väljer det bekväma..?

en otrolig dag på jobbet. en otroligt rolig dag. fylld med skratt, roliga kommentarer och komiska händelser. det är inte ofta dessa dagar inträffar. men när de väl inträffar, förgyller de hela ens dag. har nog skrattat igenom stora delar av dagen, och skrattar fortfarande när jag tänker på vissa grejer.

en sak som fyllde hela kroppen med glädje, en underbar sak. har bokat biljetter till premiären av new moon. torsdagen den 19 november kl.21 då kommer jag befinna mig på stadens biograf. kvällen kan inte sluta bättre än så. Kommer sova som en prinsessa när jag har biljetterna i min hand (eller under madrassen!)

Vi hörs.

ännu ett inlägg - vad har hänt med mig fredrik?

idag tog jag mig en ordentlig sovmorgon. vaknade inte förens kvart i elva av att jag fick ett sms av min syster. Resultatet av smset är att vi snart ska ut och gå. gå på en promenad med malte. känner mig fortfarande seg. känns som jag börjar bli sjuk - men förhoppningsvis är det inte fallet.

 nu måste jag ta hand om min farm, sedan dra på mig uggsen och åka till malte.

jag måste erkänna att jag saknar att skriva här, i min blogg. det är så skönt att få skriva av sig, skriva ner alla de tankar som finns. men många gånger vill man inte skriva allt mycket, för många blir direkt nyfikna. det tycker jag inte om (även om jag själv är lika dan).

Jag har blivit kär, i en hund. Hur lyckas man? Han är världens sötaste, världens snällaste och världens lenaste. Malte, du äger mitt hjärta. Igår övertalade jag min syster att vi skulle åka ut och klappa malte och till min lycka fick vi gå ut och gå med honom. jag har alltid tyckt om hundar, men denna hund tar priset. Han lyckades fånga mitt hjärta på mindre än 1 minut. (På måndag kanske vi ska gå ut med honom igen! - Becca/jonathan om du läser detta, ska du det? :P)

Jobbet börjar äntligen ta fart nu. Idag har jag ätit den största chokladboll jag någonsin sett. Vi delade den i 4 bitar, och varje bit var ungefär 3 stora chokladbollar man köper när man är på fik. Då kanske ni kan få ett hum över dess storlek. Efter man tryckt i sig sin del, ångrade man sig nästan direkt. Vi fikade över 1 timma innan den var slut. Nu kommer jag vara mätt hela helgen..

Snart blir det att åka ut till landet och tillbringa helgen där!

bilder ifrån fredagen förra veckan. Party - Hugo. <3

En liten fågel har viskat i mitt öra att One tree hill har gjort en säsong 7. Den släpps nu på måndag i USA så det tar nog ett tag innan den kommer till Svergie tyvärr. Det är den bästa serien någonsin och när jag såg sista avsnittet på förra säsongen trodde jag det var slut. Jag hade fel och det är jag otroligt glad för. Har sett en liten sneak-peak av kommande säsong och jag tror det kommer bli otroligt bra!


                                   

love it! love it! love it!

de flesta av oss har vänner. ganska många om man tänker efter. men har ni en riktig vän?  en vän som som vet allt om er. som verkligen vet vem man är. som alltid finns vid ens sida. som alltid ställer upp. en som man kan dela tårar och glädje tillsammans med. en som man kan ringa mitt i natten. en vän som är ens trygghet. har ni en sådan vän? det har jag. hon heter melinda. hon är min ängel. vi vet vart vi har varandra. jag uppskattar varje minut jag har henne vid min sida.

melinda stenman, jag älskar dig

jag kan se slutet. 3 dagar kvar, 3 arbetspass. 17 timmar. 1020 minuter. 61200 sekunder av mitt liv kommer att tillbringas på hemtjänsten. Efter det är jag fri som en fågel i 19 dagar innan det är dags att hoppa på nästa jobb. jag klagar inte, absolut inte, I love money! 

Som en tant sa till mig idag: "att jobba på hemtjänst är ingen framtid. Jag tycker synd om alla tjejer/killar som går här varje dag och ser bara oss gamla. det är ingen framtid. även fast jag är tacksam för att det finns någon som kan hjälpa mig, tycker jag synd om dem. Studera flicka lilla. Och sikta långt." När hon sa det, insåg jag - jag skulle aldrig klara av att jobba med detta yrke för resten av mitt liv. Jag beundrar dem som har detta yrke. Det är mer krävande jobb än vad man tror. Men jag vet vad jag vill. Jag vill nå långt, ha en karriär och tjäna mycket pengar. Ni kanske skrattar när ni läser det och tänker att pengar vill alla ha. Men jag vet, jag vill nå dit, ska nå dit och jag kommer nå dit. jag ska inte ge upp förens jag kommit dit jag vill.
 

tankarna rör sig inne i mitt huvud. fram och tillbaka. ni skulle bara veta. ibland vill man bara skrika. skrika rakt ut, tills luften och rösten tar slut. skrika ut alla känslor och tankar som finns innuti mig. (nu kommer antaligen ni bli nyfikna  om vad det handlar om. och det kanske inte är den bästa platsen att skriva på, jag vet! men jag måste få skriva av mig, få ner mina känslor i ord. utan att någon ska fråga vad det handlar om). tänk om man skulle kunna få se in i framtiden. veta hur man skulle göra sina val. veta vad som är bäst för mig. låt mig få kolla i facit, låt mig få tjuvkika. jag hatar det här. du ser inte vilket problem det är för mig. eller så ser du det men bara ger fan i det. det kommer jag aldrig få veta. är det slutet jag ser? eller kommer problemet att dyka upp igen? om det kommer ännu en gång, vet jag hur jag ska reagera och hur jag ska agera. aldrig mer. det vet du lika väl som jag. så spela dina kort rätt. och tänk dig noga för.. noga var ordet.


inget någon av er kommer att förstå. och det var inte meningen heller.

nu befinner jag mig tillsammans med min syster och mamma på öland. Vi har precis kommit till vår lägenhet som vi har hyrt över natten. Man kan inte ha fått en bättre lägenhet. Superfräsht och havsutsikt! Solen skiner och värmen är underbar! (bilder lovas när jag kommer hem!)

ha en underbar dag! puss och kram!

Mössan är på och jag har börjat ladda inför ikväll. Det är nu studentveckan börjar. Varje dag en planerad tills dagen vi springer ut.  På torsdag nästa vecka kommer jag bli fri! (men jag kommer sakna att umgås med mina vänner) Vi får njuta tillsammans i 8 dagar framöver!

vi ses där musiken är hög!