fredrica

tankarna rör sig inne i mitt huvud. fram och tillbaka. ni skulle bara veta. ibland vill man bara skrika. skrika rakt ut, tills luften och rösten tar slut. skrika ut alla känslor och tankar som finns innuti mig. (nu kommer antaligen ni bli nyfikna  om vad det handlar om. och det kanske inte är den bästa platsen att skriva på, jag vet! men jag måste få skriva av mig, få ner mina känslor i ord. utan att någon ska fråga vad det handlar om). tänk om man skulle kunna få se in i framtiden. veta hur man skulle göra sina val. veta vad som är bäst för mig. låt mig få kolla i facit, låt mig få tjuvkika. jag hatar det här. du ser inte vilket problem det är för mig. eller så ser du det men bara ger fan i det. det kommer jag aldrig få veta. är det slutet jag ser? eller kommer problemet att dyka upp igen? om det kommer ännu en gång, vet jag hur jag ska reagera och hur jag ska agera. aldrig mer. det vet du lika väl som jag. så spela dina kort rätt. och tänk dig noga för.. noga var ordet.


inget någon av er kommer att förstå. och det var inte meningen heller.