just because



bara för att.
bara för att det är 11 dagar kvar
bara för att jag är glad
bara för att jag har det bästa
bara för att, helt enkelt
bara för att.

good night, just good night


a long time ago.

det var länge sedan nu.
länge sedan jag uppskattade det.
uppskattade snön och dess kyla.
länge sedan - tills idag.
vackert. otroligt vackert.
men så förbannad kallt.








(iaf när man får det innanför jackan)

















I will never tell you

tänk! tänk hur många människor du har runt omkring dig. tänk hur mycket de vet om dig. vissa vet mer, och andra vet mindre. endel vet bara ytliga saker om dig medans andra vet vem du verkligen är. men tänk - hur mycket det finns som ingen egentligen vet om dig. det kan vara precis vad som helst. saker som man aldrig kommer att berätta för någon, inte kanske för att de är hemliga, pinsamma. utan bara för att man har vissa saker som man inte berättar. jag kommer på flera stycken. endel är egentligen ganska meningslösa men självklart finns det andra saker, större och betydelsefulla. som min allra högsta önskan tillexempel. egentligen är det inget hemligt men den sitter långt in och jag vet, jag kommer aldrig berätta den för någon. har du något som du aldrig kommer att berätta för någon? 

 


try me. I will never tell you - it's a promise


19 days left

de senaste dagarna har jag gått och längtat efter paradiset. längtat mer än någonsin. vad jag än gör, vaken eller sovandes så återkopplar jag det till min resa. jag vet vad som väntar efter den långa flygresan. långt ifrån mitt rum, mitt liv - långt ifrån min verklighet, där väntar thailand.

inatt drömde jag att jag sprang på den vita stranden i Koh Chang. så långt ögat kunde nå fanns det bara en vit strand som värmde under mina fötter. allt jag hörde var bara vågorna som slog in mot stranden. allt jag kunde känna var solen som värme min kropp och vinden som blåste liv i håret. jag vet inte hur länge jag sprang, det jag vet är att jag varken kunde eller ville sluta. jag kände mig, lyckligast, bäst, starkast i hela världen. världen var min. jag var fri. lika fri som en fågel är när den flyger högt upp i luften och låter vinden styra den. fri. känslan jag kände var obeskrivlig. vaknade upp i ett leende men verkligheten slog mig, och leendet dog ut. där låg jag i sängen kladdig i ansiktet av resterna ifrån gårkvällens smink. snart behöver jag inte vänta lägre. om 19 dagar sitter jag på plan, påväg till min dröm.  









paradiset stavas thailand..


fuck!

helvete!
jag lyckades ändra något på inställningarna så att hela menyn har försvunnit.
varför lyckas jag alltid med det omöjliga?
vill kasta ut datorn genom fönstret!
fast det kanske är jag som borde kastas ut?
dumma mig.
varför, varför, varför?
helvete!


i dont want this anymore

jag har fått min dom. ingen halsfluss. inte en knutta. men dock lika förjävligt ont i halsen. när hon berättade för mig att hon trodde det var ett vanligt virus och att jag är mer mottaglig nu efter penicillinkurenså glömde jag mitt halsonda. trodde hon hade lyckas få med smärtan ut på pinnen hon stoppade ner i min hals.  och bara för en liten stund glömde jag bort hur ont jag hade och bjöd istället på ett stort leende och drog suck att lättnad. drömmen varade inte länge. sekunden senare när jag skulle svälja, kände jag smärtan igen. lämna mig ifred!

nu är det dags för lite mat.

one more time?

halsfluss? eller vanligt ontihalsen-symptom? ja, det återstår att se. jag kan i alla fall konstatera att jag har fruktansvärt ont i halsen. vaknade många gånger under natten på grund min hals, varje litet gäspande, rörelse med tungan, ja allt som man vanligvis gör med munnen på nätterna gjorde ont. så fruktansvärt ont att jag vid ett tillfälle nästan gav upp, och tänkte titta på tv istället - men lika väl somnade jag om igen och vaknade straxt därefter ännu en gång av smärtan. jag hoppas ni har haft en bättre natt än mig. men nej jag är inte bitter. nu har jag fått en tid kl 11 på åsidan vårdcentral i nyköping. vi får helt enkelt vänta på domen, inga förhastade slutsatser!


på rixfm sitter de just nu och diskuterar lögner. Någon sa att i genomsnitt ljuger en människa upp till femtio gånger varje dag. min första tanke var att det var alldeles för mycket och att jag absolut inte ljuger varje dag. men vid närmare eftertanke så kanske jag är lika skyldiga som alla andra. men femtio gånger låter alldeles för mycket! det behöver ju inte alltid vara stora lögner, utan de små vita lögnerna som ibland kan åka med. det är inget att vara stolt över, men likt förbannat kan det slinka ut en liten vitlögn ibland. ja, det är så det är. acceptera och älska mig - that's it. 




give me something to do

antar att alla blir lika förvånade varje gång jag lyckas få till en uppdatering. känner ingen direkt anledning till att skriva men försöker hela tiden hitta nya sätt att fördriva tiden på. Och ett par mintuer försvinner i alla fall på att skriva detta meningslösa inlägg. 

Dagen då jag åker till Thailand närmar sig allt mer. att jag snart kommer ligga på den vita stranden och ha tio meter till vattnet som inte svalkar ett dugg - känns bara som en dröm. samtidigt som jag kliver av flygplanet som landar i bangkok, kliver jag i samma sekund in i drömmarnas värld. i nitton dagar kommer jag leva i en dröm. thailand är ett paradis. jag ska ta min bästavän till paradiset. jag ska visa henne hur underbart det är.



nu har jag fördrivit lite tid, puss


you will lose.

du har förändrats. du förvånar mig inte längre. inte ett dugg. jag höjer inte ena ögonbrynet ens. om jag vore i dina kläder skulle jag vara rädd. rädd för att förlora något som är viktigt i ditt liv - VI! eller det borde vi iallafall vara. även fast jag inte orkar eller vill bry mig sårar du mig. det gör ont för att det inte märks att vi är viktiga för dig. det kan gå många dagar innan du ens ringer till oss. jag blir ledsen över att du inte själv kan se hur illa du beter dig ibland. men vet du, vi klarar oss. vi kommer alltid att klara oss, så det är du som förlorar. du vet att jag älskar dig, med det är dags att vakna nu. vakna och börja inse hur det egentligen är. det går inte att blunda längre.

ibland vill jag bara skrika åt dig. skrika högt i hopp om att du ska börja förstå. skrika högt vad jag känner och tycker - sanningen. ja, sanningen, det skulle du allt bra vilja veta. den skulle göra dig livrädd. men jag tror inte ens den skulle kunna förändra dig, för du verkar inte se något problem. du tror att allt är bra, som en saga.





kanske borde jag låta dig läsa där här. det kanske vore en början - för det här är bara en början på mina känslor och tankar. om du bara kunde visa vad vi egentligen betyder, för dig. om du bara kunde det P..

you make me happy.

At work! Sitter ett antal våningar upp i ett rum på Nyköpings Lasarett som kallas Örsbaken. I rummet som vi sitter i finns det stora fönster som släpper in det lilla av vintersolen innan den snart går ner igen och värmer min högra arm. När jag tittar ut ser jag nyköpings alla snötäckta tak ryser jag. När jag tänker på hur kallt det är känns det som att håret på mina armar och i nacken ställer sig en meter rakt ut ifrån kroppen. Brevid mig har jag ett element som är på högsta effekt. Jag blundar för en stund och låtsas att jag befinner mig på stranden i Koh Chang. Det känns väldigt bra! Men när jag öppnar ögonen igen befinner jag mig på samma plats - i samma nyköping, i samma rum, på samma stol som för ett par sekunder som innan, och verkligheten slår mig rakt i ansiktet och kylan tar över igen. tur att man i alla fall kan drömma sig bort och smita ifrån verkligheten för en stund. 

   
you make me happy. thats it.


RSS 2.0