fredrica

du har förändrats. du förvånar mig inte längre. inte ett dugg. jag höjer inte ena ögonbrynet ens. om jag vore i dina kläder skulle jag vara rädd. rädd för att förlora något som är viktigt i ditt liv - VI! eller det borde vi iallafall vara. även fast jag inte orkar eller vill bry mig sårar du mig. det gör ont för att det inte märks att vi är viktiga för dig. det kan gå många dagar innan du ens ringer till oss. jag blir ledsen över att du inte själv kan se hur illa du beter dig ibland. men vet du, vi klarar oss. vi kommer alltid att klara oss, så det är du som förlorar. du vet att jag älskar dig, med det är dags att vakna nu. vakna och börja inse hur det egentligen är. det går inte att blunda längre.

ibland vill jag bara skrika åt dig. skrika högt i hopp om att du ska börja förstå. skrika högt vad jag känner och tycker - sanningen. ja, sanningen, det skulle du allt bra vilja veta. den skulle göra dig livrädd. men jag tror inte ens den skulle kunna förändra dig, för du verkar inte se något problem. du tror att allt är bra, som en saga.





kanske borde jag låta dig läsa där här. det kanske vore en början - för det här är bara en början på mina känslor och tankar. om du bara kunde visa vad vi egentligen betyder, för dig. om du bara kunde det P..