fredrica

de senaste dagarna har jag gått och längtat efter paradiset. längtat mer än någonsin. vad jag än gör, vaken eller sovandes så återkopplar jag det till min resa. jag vet vad som väntar efter den långa flygresan. långt ifrån mitt rum, mitt liv - långt ifrån min verklighet, där väntar thailand.

inatt drömde jag att jag sprang på den vita stranden i Koh Chang. så långt ögat kunde nå fanns det bara en vit strand som värmde under mina fötter. allt jag hörde var bara vågorna som slog in mot stranden. allt jag kunde känna var solen som värme min kropp och vinden som blåste liv i håret. jag vet inte hur länge jag sprang, det jag vet är att jag varken kunde eller ville sluta. jag kände mig, lyckligast, bäst, starkast i hela världen. världen var min. jag var fri. lika fri som en fågel är när den flyger högt upp i luften och låter vinden styra den. fri. känslan jag kände var obeskrivlig. vaknade upp i ett leende men verkligheten slog mig, och leendet dog ut. där låg jag i sängen kladdig i ansiktet av resterna ifrån gårkvällens smink. snart behöver jag inte vänta lägre. om 19 dagar sitter jag på plan, påväg till min dröm.  

paradiset stavas thailand..