Is it true?

tror fortfarande att jag drömmer. En jäkla bra dröm i så fall. Hela gårdagen svävade jag på moln. trots att jag har gått och pratat om detta länge nu, slog det mig inte ändå att det var dags, att 18 november var här. Inte förens jag stod framför spegeln - färdig. färdig för att möta upp melinda för att åka ner till stan och äta. 

väl nere på stan mötte man många tjejer som man bara visste att de också skulle gå på twilight, alla såg nervösa och förväntansfulla ut. Efter vi hade ätit så gick vi över till godisbutiken rakt över gatan och tänkte att det kanske var bäst att handla innan alla andra ställde sig i kö för filmen. När vi kom in genom dörren blev jag totalt chockad. Aldrig i hela mitt liv har jag sett så mycket folk som står i kö för att handla godis, och inte heller så mycket folk som trängs för att stoppa godiset i en påse. Behöver jag nämna att det bara var tjejer? Självklart var det tjejer som skulle som jag - se new moon. 

Pausen mellan twilight och new moon var på en halvtimma. jag har nog aldrig varit så nervös någongång för att se en film. ni vet nervositet som man kan få när man ska redovisa i skolan? att man inte kan sitta still, man skakar inombords och man fnittrar? Jag var så glad. Att det äntligen var dags och att jag fick se den samtidigt som de flesta världen över. 

Egentligen ska jag inte berätta så mycket om filmen, eftersom måste bilda sig en egen uppfattning. Men jag det jag kan säga är att jag vill se det, om och om igen. Självklart är alltid böckerna bäst, och boken New Moon är nog den bästa bok jag någonsin läst. Men filmen är underbar! Och nu är jag åter igen kär i både Edward och Jake! I'm not crazy, i'm just - in love! (Ha inte för höga förhoppningar om filmen. För den kommer aldrig kunna att jämföras med boken. Men älskade film, vill se dig igen!)

vad är det för mening?

Förvarning!
haha, ni kommer inte att förstå ett ord. det är skönt att bara låta orden rinna av mig. när man ligger hemma och är sjuk hinner man fundera mycket, och ju mer man funderar desto mer finns det att fundera över. inga jobbiga funderingar egentligen.. Många skulle kalla det "I-landsproblem" - men låt det då få vara det. För det men det är skönt att få skriva ner något annat också, för en stund i alla fall.

Jag går ofta och funderar över vad det finns för mening med olika saker. Nej jag är inte deprimerad och går och grubblar över livet, inte negativt i alla fall. Det finns så mycket i mitt liv som man undrar varför man gör och varför saker blir som de blir. Man tänker inte speciellt ofta inte på konsekvenser och hur saker kommer påverka längre fram utan man gör vad man tycker känns rätt för stunden. Ibland blir det galet och ibland kan det bli helt rätt. Det är det som är själva tjusningen med livet. Eller?

Jag har många gånger lovat mig själv att leva mitt liv som jag vill ha det för stunden. Man kan inte tänka allt för mycket. Många gånger lär man sig mer av att vara efterklok. Jag vet att många kommer undra vad det är jag egentligen syftar på och vill ha ut med denna text. Ofta finns det baktankar, och en vinkning till någon när man skriver något flummigt, som man vet att de peroner de rör kommer att förstå. Men denna gång sitter ni alla antagligen som frågetecken - för ingen kommer första, för att det finns inget att förstå. Måste bara få skriva av mig, skriva ner allt det jag grubblar på (och det behöver inte betyda att jag är ledsen, förbannad, sårad eller likanade) man kan må bra, ha en bra liv men endå fundera.

Det här är som en dagbok för mig, och jag tror det var tanken när man skapade blogg.se. Att få folk att skriva av sig, skriva precis vad man känner för. Jag tror inte man förväntade sig att det skulle bli en stor succé, att man skulle bli känd för att man skriver om sin vardag och allt som händer i ens liv. Jag har många gånger velat ha en kändblogg, en stor blogg - där folk varje dag går in för att läsa om vad som händer i mitt liv och även kunna tjäna pengar på det. Don't blame me(!) jag vet att jag inte har varit ensam om dessa tankar. Tyvärr finns det baksidor på allt. Man kan inte bli för personlig utan att folk hela tiden vill veta varför man skriver och tycker på ett visst sätt (och det behöver inte bara vara personer i en närhet, utan även människor ifrån en annan stad, ja till och med ifrån ett annat land som inte har en aning om något?)

Trots att det är endast ett fåtal människor som läser min blogg, så räcker det. Jag vill inte att folk ska läsa om vad som händer i mitt liv utan att egentligen känna mig. Det finns så mycket som misstolkas när man skriver saker utan en förklaring. Så om tanken var att blogg skulle vara som en dagbok fast på internet så har jag börjat fundera varför man skriver här (eller varför jag skriver här?). En dagbok för mig är en privat grej där man kan skriva precis vad man tycker och tänker utan att man ska behöva tänka sig för - Så att människor ska ta illa vid sig eller tolka och undra över en massa saker man skriver. Och ingenting är väl egentligen säkert på internet? På datorn? Det finns så mycket personer som vill förstöra för varandra och alltid hittar sätt att göra det på.

Så varför skiver jag på här på blogg.se egentligen? Och inte införskaffar mig en dagbok med lås som jag kan gömma? Jo för att jag är så förbannat lat! Man är så van med att utvecklingen går framåt och att all blir mer bekvämare för oss. Man behöver knappt gå utanför dörren längre, allt finns på internet, på en dator. Att hela ens liv kan styras utav en dator - det är sjukt! Vart är allt på väg egentligen? Jag är så förbannat lat, att jag inte orkar skiva förhand i en bok längre, eftersom det tar så mycket längre tid. Den tiden som jag istället "vinner" för att knappra in mina tankar på datorn igenom ett tangentbord, vad gör jag med den tiden? Ingenting? (iaf ingenting nyttigt) Jag blir så trött på mig själv att jag hatar att allt ska vara så bekvämt hela tiden. Samtidigt som jag nu sitter här och väljer det bekväma..?


today, is the day

idag smället det. idag är det dagen. just idag! ord kan inte beskriva, det måste upplevas. trots att jag fortfarande är sjuk är jag glad och lycklig. melinda, du är min bästa vän. och ikväll ska vi ha en underbar kväll tillsammans. låt oss glömma verkligheten för ett par timmar och drömma oss in i filmens värld. <3 

18 november

det börjar närma sig. jag knappt tro det. att det redan är här. jag minns så väl hur allt började. jag minns så väl när melinda fick mig att börja läsa böckerna. Hon höll på att träna på att göra min baluppsättning och vi började prata om det. Jag lånade med mig första boken hem. Jag såg hur förälskad hon hade blivit av böckerna, men jag trodde inte att de var så speciella. Efter att ha läst första sidan av många hundra, var jag fast. Så fast att jag läste ut alla böckerna på väldigt några dagar. Där mellan såg jag Twilight filmen ensam och tillsammans med melinda hur många gånger som helst. Att man kan bli förälskad i en påhittad historia, i något som en person skrivit på ett papper. Det är ofattbart, men också sant.. Nu har vi räknat ner, dagarna krymper och dagen kommer allt närmare. Imorgon är det äntligen dags, nu åter står det bara 1 dag. 30 timmar, 1800 minuter och 108 000 sekunder kvar.

Kalla mig galen, knäpp, freak? - ja kalla mig vad ni vill. Endel av er kommer inte förstå vad jag pratar om och endel kommer. Imorgon är det dags att se Twilight och New Moon på bio. Jag, Melinda och en fullsatt biosalong som länge har väntat på att denna dag ska komma. Finns inga ord som kan beskriva min lycka. Det kommer bli bästa dagen i mitt liv, på väldigt, väldigt länge. <3



vi hörs när vi hörs.

RSS 2.0